Om att sälja skinnet innan björnen är skjuten...

Vi har slut på bröd. Så då tänkte jag husmorsskryta lite med att en annan snor ihop en omgång frallor bara sådär. Men det känns lite tidigt i det här skedet. Jag kan ju återkomma ifall det faktiskt blir något vettigt av det här.

Föräldraledig del 2

Ännu en lugn dag. Det enda måstet vi har är femårskontroll på BVC. Birk ser MYCKET fram emot det kan jag säga. Jag vet inte vem det kan vara som snackat upp det här med att gå till BVC på femårskontroll så mycket. Jag hoppas att han inte blir besviken om det inte blir som han tänkt sig, vad nu det kan vara.

Det är sista BVC besöket ever faktiskt. Sen blir det skolhälsovården. Stora barn!

Föräldraledig!

Första dagen på föräldraledigheten. Jag kan inte riktigt begripa det, det är en jäkla omställning att skifta fokus efter att ha pluggat så länge. I helgen var det examensceremoni. Konstigt.

Men vi målar luftballonger, vi leker med smålego, vi möblerar om i Birks rum och vi lyssnar på radio. Och Birk hann knappt mer än stänga dörren bakom sig när vi vinkat iväg Soley till skolan innan han utbrast: -Det är så skönt att vara hemma bara du och jag mamma! Nu ska vi fixa varm choklad i termos och gå till parken med snowbowen.

Cakepops, schmakepops...

Igår "gjorde" jag cakepops. Tanken var att provbaka lite inför den stora kalasbalunsen som Birk ska ha nästa helg. Se om det vart gott. Eh..ja, det vart gott. Jag gjorde dem med kladdkaka inuti och jag menar, tar man choklad och tillsätter choklad...vad kan gå fel? Smakmässigt...

A-L-D-R-I-G i hela livet att jag orkar göra cakepops till närmare trettio ungar. Jag höll på att bryta ihop på det tjugotal jag försökte få ihop igår. De droppade och slabbade och gled ned längs sugrören på ett sätt som varken beskrevs i text eller bild på receptet.

Summan blev en jäkla massa fulpops som vi får äta upp själva (okej, just DEN biten klagar jag inte på) och kanske ett tiotal skapligt snygga som nu är inpackade i frysen. Dem tänker jag ta fram och servera andaktsfullt när det kommer riktigt fint besök som jag vill imponera på med min husliga händighet. De kommer liksom inte serveras en sockercravande mobb av fem-sexåringar...

Så här vitt och fräscht brukar det inte alls vara...

Har en mycket vit och mycket fräsch hall, målarna slog precis igen dörren bakom sig. Det blir nog bra när vi fått in lite färggranna tavlor och lite grus och modd. Så det känns som hemma liksom.

Dagens mantra

"Onsdag-Torsdag-Fredag...Onsdag-Torsdag-Fredag...Onsdag-Torsdag-Fredag"

Sen mina vänner är jag inte bara socionom utan även föräldraledig för en stund, hur lång den stunden blir får visa sig. Men jag älskar kalendern som i princip gapar tom. Det kan få vara så en liten stund. Sedan vet jag ju att jag kommer vilja fylla på och snart blir ganska rastlös men just nu känns det otroligt skönt. Baka bröd, fixa varm choklad i termos och åka pulka i parken, alltsammans tillsammans med mina barn. Det är min plan!

Fin-helg

Igår var det sittning. Min första och sista sittningsupplevelse. Det är inte långt kvar till examen nu. Det serverades fördrink hos Helene, en trerätters middag på Trappan och sedan lite dans på slutet. En trevlig kväll som slutade precis lagom för mig vid midnatt.

Helgen har sedan fortsatt på mycket positivt vis med besök från Småland och middag på Enoteket. Bästa restaurangen i stan enligt min mening, trevlig personal, god mat och fantastisk miljö. Och barnen var så himla duktiga fast det vart en ganska lång sittning. Super-ungar!

Tur jag hade en liten reality-check under förmiddagen när jag städade toaletterna här hemma så att jag nu inte går runt och tror att livet är så här glammigt på riktigt. Men ibland...

Dagens sällskap

Kombinerar rapportskrivande och att ömt ta hand om Bästa klättrarn och Tamagotchin. Jag vet iallafall några som kommer att sakna mitt sällskap här hemma när jag får ett jobb...

Skumbad och strumpludd

Färdigbadad och satt i aktivitet som köper mamman tid att laga mat.

Lunchade med min fina ex-roomie Elin idag. En kycklingspett med pommes och mango-rajasås på Världens Bar är både en god lunch och en nostalgisk resa. Men det är en annan historia. Jag fick en liten examenspresent i förskott, lyxig duschcreme som såklart skulle prövas när vi kommit hem allesammans. Birk och jag tappade upp ett bad med chokladdoftande bubblor medan Soley satte sig vid datorn en stund. Kröp ner, varmt och skönt. Lillpajken satt mitt emot. Sedan säger han: - Nu mamma. Nu pillar jag bort allt mitt tåludd. För man badar ju för att bli ren. Sant. Och det kändes faktiskt lyxigt ändå, även fast det vart både chokladbubblor och strumpludd i badet. Och det ena dolde ju i vilket fall som helst det andra.

Det här med att köra upplopp med studierna

Jag är kulturellt död. Och jag trivs inte alls med det. Eller kanske inte död riktigt, men definitivt i dåligt skick.

Jag läser böcker, det gör jag. Men jag orkar knappt ha koll på vad som kommer ut och är nytt och bör läsas. Jag lyssnar på musik, det gör jag. Men vad faan, "Så mycket bättre"...det är ju inte precis som att jag sökt upp det och lyssnat in mig. Det har liksom bara matats till mig från min passiva placering i tv-soffan. Och alla fina museer, alla teateruppsättningar, för tusan: Symfoniorkestern! Men nej. Istället har jag (naturligtvis utan att på något sätt vara öppen med det offentligt) börjat följa "Farmen".

Snälla skjut mig. Eller nej. Jag ger mig själv dispens till examen. Men sen får jag fasen skärpa till mig.




Men den här har jag upptäckt...alltid nått. Och nått vackert dessutom!

Pushed over tuesday

En tisdag. Barnen har satt igång, skolstart för stortjejan och dagisstart för lillpajken. Lämningarna gick över förväntan, inga ledsna miner men norra Europas lataste femåring fick faktiskt åka vagn. Det gäller att välja sin slag.

Efter skola, förskola och plugg har vi bakat bröd. Bröd utan frön tyckte pajken med skräcken för frön. Bröd utan fibrer känner jag. Men jag undvek det slaget också. Ja jösses, en riktig push-over har jag varit denna tisdag.

Imorgon tar jag tag i det här med föräldraskapet igen.

Plankan-utmaning

Jag har tidigare skrivit om hur jäkla trist januari alltid känns, en lång månad som dessutom smakar lite avslaget efter julen. Nu har vi ju massor skoj att se fram emot här i januari i och för sig, men det skadar ändå inte att peppa månaden lite med en utmaning som jag sert.

Det cirkulerar en plankan-utmaning här på nätet. Den hann jag inte hoppa på när den började men Oskar och jag kör istället en egen variant. Ikväll var det första omgången vi stod planka och detta ska vi nu göra en gång varje dag i en månad, sedan ska vi se vem som gjort den bästa ökningen i tid procentuellt. Och det gör ont mina damer och herrar. Fy. Men nu jäklarns, nu är utmaningen igång så nu finns ingen återvändo. Oskar sitter i skrivande stund och gör någon klurig uträkningsmall. Heja oss!

Nån mer som är på?

Två är nog

Mina barn har valt mig som mamma. I bebislandet, innan de föddes så raddades det upp en massa mammor och så fick de välja en som de tyckte verkade bra. De kom överens om mig, Soley och Birk. Detta är bakgrunden till det lilla meningsutbyte som skedde häromdagen:

Birk: - Och så valde vi dig mamma.
Jag: - Jaså? Tror du att något annat barn kommer att välja mig som mamma då, någon mer gång?
Birk: - Näe, för om man redan har två ungar så får man inte vara med längre. Det sa hon som visade alla mammorna.

Nån som inte önskar småsyskon månne?

Slutspurt

Skriver på mitt sista projekt på utbildningen. S-I-S-T-A! Ja jösses, det är svårt att inte redan räkna ut sig själv som klar. Att orka hålla ut den här sista biten nu. Att inte mentalt ta examen innan det är klart i verkligheten. Sälja skinnet innan björnen är skjuten osv.

Fin måndag alla, nu ska jag sätta på lite kaffe!

The Attach-Man!

I och med förlovningen har Oskar gått och blivit min fästman. Eller som jag lite internationellt sådär väljer att kalla honom: The Attach-Man!

Han är väldigt användbar, och som namnet avslöjar, en sann superhjälte. Igår försvann han till exempel ut och kom efter en stund tillbaka med en pizza "attached". Sjukt användbar superhjälte. 

The announcement

På nyårsafton förlovade vi oss! Hurra! Soley och jag hade smitt planer ett tag och ringen har hon dessutom tillverkat alldeles själv. Hela stan smällde av fyrverkerier till vår ära, ordförande i kommunfullmäktige höll tal och det sägs att Jan Malmsjö till och med läste en dikt för att fira vår förlovning. Ja jösses vilken uppmärksamhet det vart, det hade vi ju inte alls räknat med.

Oskar blev alldeles överraskad av frieriet och Birk så euforisk att han trodde att vi redan var gifta alla fyra i och med detta. Han gjorde till och med en liten spontandans på köksgolvet. Det verkade som att det mest var Soley och jag som lyckades "hålla ihop" så att säga.

Först tänkte vi göra en liten video för att berätta för allmänheten, men så kunde jag inte sluta fnissa på slutet så då kändes det så awkward. Och så är ju inte Oskar så bra på östgötska ännu så då var vi lite oroliga för språkförbistringar.