Förste november kom som en käftsmäll. Från den ena dagen till den andra var det som att all ork rann ur. Jag har med påsar svarta som döden under ögonen släpat barnen ett varv på stan för att handla hockeyskydd till lillpajkens träning på söndag. JOBBIGT! Plus dyrt, vilket ju inte heller direkt känns så peppigt.
Men nu ska vi äta lunch, och det fanns rester att värma så det blir ju ingen stor apparat, och barnen ville baka sedan så det kanske kan peppa upp. Socker liksom. Tillfällig effekt visserligen, men ge mig en topp så ska jag försöka hålla mig uppe.
