Dry The River

Ibland hittar man nått. Idag var en sån dag. 

80 procent är grejen

Alltså det här med att ha en ledig dag extra per vecka och 20% mindre lön. SJUKT bra idé. Jag har suttit på ballen med fötterna i högläge och druckit kaffe och läst DN. Bara sådär. Och så har jag dammsugit, klippt håret i hackig stil på lillpajken, strosat ned till brevlåda och närbutik. Det blir inte bättre än såhär.

Vemodet...

Idag hade Birk med sig sin portfolio hem från förskolan. Så mycket fint samlat. Och när vi satt och bläddrade tillsammans så kom vemodet över mig, min lilla unge som har blivit så stor. Han är liksom färdig med förskolan. Det har gått så fort, men samtidigt så har han ju funnits en evighet och alltid liksom. Himla konstigt. Och vemodigt.

Barnet och bergsprängaren

OBS! Bilden är ett montage. Här är pajken glad men spelar sur för kameran.

Birk har någon form av prickar. Jag såg ett par stycken på halsen imorse, stack till förskolan för ett överlämningsmöte och såg ett par stycken till. Så när överlämningsmötet var över var det bara att ta med pajken och åka med honom till fina mormor som ställde upp. Ett par möten senare hämtade jag en helnöjd kille som hade klättrat i träd, ätit fullkornsmakaroner ("Sådana här goda får vi ALDRIG hemma, och de är mina favoriter!") och ställt tusen frågor till bergsprängaren Dag.

Under hemresan gick det upp för lillpajken att imorgon blir det nog allt förskola som vanligt iallafall. Prickarna har inte blivit fler och till sin karaktär möjligtvis lindrigare. Då. Då kommer det stora sammanbrottet. Han vill minsann till mormor och titta på bergsprängandet imorgon, och till förskolan vill han aldrig någonsin mera gå!

Den pedagogiska mamman försökte peppa med att det imorgon väntas avslutningsmys på förskolan för snart är det ju sommarlov och många barn som börjar skolan. Men nejdå, han vill INTE börja skolan, och han vill ALDRIG lära sig att läsa. Nähä. Den pedagogiska mamman gör ett nytt försök att få stopp på den seriefigurliknande kaskadgråten i baksättet: "Du kanske kan bli bergsprängare när du blir stor? Så du får vara med om att spränga berg?". Nej, det gick inte heller. För man kan inte bli bergsprängare om man inte vet hur man gör och om man ska veta hur man gör så måste man vara med, IMORGON! Mamman föreslår en bergsprängarskola, men nej. NEJ, NEJ, NEJ. Det hela slutade med att lillpajken nu ska hålla tummarna för att det kommer fler prickar så att han inte kan gå till förskolan imorgon. Och den pedagogiska mamman tänker att det är väll kanske en lagom besvikelse att vara med om i barndomen: Att missa en bergsprängning. En besvikelse som kanske kan rusta för framtiden och de "riktiga" problem som kanske kan uppstå då.

Det är lite mycket nu...

Veckan som försvann. Så mycket roliga saker på så kort tid skapar tyvärr en hel del stress. Men nu väntar förhoppningsvis lite lugn kommande vecka. Det är det där med att prioritera på nått vettigt sätt.

Jag har iallafall hunnit med att jobba kväll, sova jobbrelaterat borta (jag är en tråkig jäkel som trivs bäst hemma, och ska jag nu sova borta tar jag helst med mig min familj) och gå på härlig konsert med Norrköpings symfoniorkester och Rufus Wainwright (Yey!). Städfredag, storhandlingsfredag. Sedan vart det helg som tömdes på egna barn och istället fylldes på med syrrans. Och så vart det söndag. Ja jösses, det var den veckan det.

Planen för kommande vecka: Lite lugn och ro, snääälla!

Par i bra dagar!

Om gårdagen började lite halvdant med att mjölken jag hällde i kaffet var sur, så kan man säga att dagen idag inte började skitmycket bättre. 

Jag hastade ner till bussen, och såg fram emot en lugn stund på vägen till jobbet med busskortet vars autogiro äntligen kickat igång. Sova med munnen öppen och ansiktet mot en glasruta typ. Men nej. Det blinkade rött ur den eländiga apparaten på bussen när jag höll fram mitt kort och den ombad mig att uppsöka personal ombord. Det gjorde jag, och möttes av åttiotalet i sin renaste form i uniform, vilket ijuförsig piggade upp litet. Åttiotalet var mycket vänlig och nickade beklagande så hela hockeyfrisyren gungade, och ringarna i vänsterörat skallrade, över min lite tråkiga situation. Men han ville inte gärna släppa mig av bussen när det visade sig att kortet inte fungerade heller i hans läsare, utan jag fick be ett par gånger om att bli avsläppt. Nejdå, det var inte alls någon månadsavgift betald på det där kortet, det var någon sorts kontantkort, "se här själv på skärmen", men jag hade så det räckte för resan åt ena hållet. Men eftersom jag hade planer på att ta mig även hem föll det ju lite. Det tråkigaste av allt var att det naturligtvis inte var någon annans fel, som jag senare under dagen skulle kunna ta ut den dåliga morgonen på. Det var såklart mitt eget. Jag hade tagit med fel kort på morgonen. Jag tog med det som låg i min plånbok, vilket kanske kan verka vettigt och logiskt, men det var det som stod i en porslinskopp i hallen jag egentligen skulle ha tagit. Så det blev att skena tillbaka hem igen och hämta bilen. För det här med kortförväxlingen och porslinskoppen kom jag på först senare. 

Men, tillbaka till det här med par i dåliga morgnar: Resten av dagen har varit sjukt bra, precis som dagen igår. Jag har ju det kanske bästa jobbet i världen, som är intressant och viktigt. Och så klimatkompenserade jag för bilturen genom att ta en vegetarisk pizza till lunch ihop med en tidigare studiekollega, numera kuratorskollega. Och nu ikväll har vi kollat in vårt nya fadderbarn som det kommit information om på posten och skrivit ett första brev och jag har kollat ett klädpaket som anlänt med potentiell bröllopsklänning i. Tja, dagen stavas B-R-A helt enkelt!

Första maj i Insta-mode

Maj hittills alltså: F-A-N-T-A-S-T-I-S-K!

Först och främst: En extra ledig dag! Vi har ätit långsam frukost, kollat in första maj-firandet, ätit glass på Halvars, testat en efterlängtad lekpark som vi gått förbi ett par gånger, ätit en sen grillad lunch i parken, spelat fotboll i densamma, fikat på balkongen...en orgie i mysiga grejer! 

Här i Norrköping kördes första majfirandet utan paraderande tåg genom stan, istället satsades på familjeunderhållning och detta föll definitivt Soley i smaken, Amy Diamond liksom. I verkligheten!

Birks senaste: Hitta nått litet ställe och testa om man får plats. "Titta mamma, ett hål! Tror du att jag får plats där?" Som regel får han det...

Eftermiddag i parken. Grill, hem på toa två svettiga och stressiga gånger (tur vi bor nära) och så fotboll.