Har frusit röven i bitar ute på Linköpingsslätten. Men vad fin han är se på min häst! Han är hos en tränare inför försäljning och har varit där en månad nu, och allt fixas tränaren. Det känns skönt, och tryggt, att hon fixar med alltsammans. Men jösses vad fin han börjar bli, det känns lite vemodigt allt. Sen har jag ingen häst längre. Alls. Konstigt. Men vettigt, klokt och vettigt.
Men en vet ju inte ens om det går att sälja hästen, det kan ju hända att jag får ha honom kvar och isåfall så blir det ju en rejäl uppgradering med tanke på det arbete som görs nu. Win-win liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar