När Oskar kom hem så stack jag till barnmorskan, förhoppningsvis på det sista besöket. Hon tyckte nog att det borde vara nära, bebisen ligger långt, långt ned. Och när det väl var dags skulle vi nog försöka komma iväg in så snart som möjligt så det inte blir barnsbörd i hall eller hiss.
Men för att återgå till rubriken, och vårkänslorna. När jag satte mig i bilen igår eftermiddag, och det fortfarande var ljust ute fast klockan närmade sig fem. Och det inte längre är någon snömodd på gatorna, och människor är ute. Frihetskänslan! Jag känner mig verkligen lite som en fånge nu när jag går hemma med en inte så värst samarbetsvillig kropp och ingen bil. Visst hittar vi på saker jag och barnen, drar omkring med spårvagn och buss. Men det var otroligt härligt att åka någonstans, helt själv! Det behövs inte så mycket ibland, för att dra igång lite välbehagligt rus. Det gäller att fånga sådana tillfällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar