Asså denna väntan. Den är rätt så seg. Säger som Annika Lantz i 9½ månad:
Det är en spännande känsla - att längta efter smärta.
För så är det verkligen. När förvärkarna slår till vid fyrahugget på natten så tänker jag inte alls: Nej, låt mig sova! Jag tänker: Bring it on! Men nej, det blir liksom inget "on". Sex dagar över tiden idag. Imorgon blir det en vecka och därmed rekord i graviditetslängd för mig. Stortjejan var en vecka sen, lillpajken fyra dagar. Så det kanske är det den är ute efter den här bebin, att slå rekord. Själv är jag inte vidarevärst intresserad av något sådant rekord...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar